Maria Sibelius med sina barn Linda och Janne cirka år 1867

Johan Christian Julius Sibelius föddes den 8 december 1865 i Tavastehus. Hans far var den 44-årige medicine doktorn Christian Gustaf Sibelius och modern 24-åriga Maria Charlotta Sibelius, född Borg. Fadern arbetade som stadsläkare och som läkare vid Tavastehus skarpskyttebataljon.

Man beslöt att kalla pojken Janne efter doktor Sibelius' bror, handelsfartygskaptenen Johan "Janne" Sibelius. Janne blev senare van vid att skriva sina förnamn i ordningen Johan Julius Christian. Under sina studieår började han använda sin farbrors Johan Sibelius' visitkort som fanns i dennes kvarlåtenskap. I dem hade farbrodern enligt tidens mode skrivit sitt namn på franskt vis. Således känner eftervärlden Johan Christian Julius ”Janne” Sibelius under namnet Jean Sibelius.

Tragedin i Jannes tidiga barndom inträffade i mitten av de stora nödåren i juli 1868, när fadern dog i tyfus. Janne bevarade en dunkel minnesbild av en cigarrdoftande fader som tagit pojken i sin famn och i en bilderbok visat honom bilden av en vit svan. Saknaden blev kvar: ”Kommer der aldrig min Pappa om jag hur många gånger ropade: söta, söta pappa”, skrev hans faster Evelina att Janne sagt.

Efter doktor Sibelius död kom det fram hemska saker. Doktorn hade varit tvungen att betala sina vänners skulder som han gått i borgen för med cirka 13 500 euro i årets 2002 pengar räknat, och dödsboets skulder med begravningskostnader uppgick slutligen till cirka 15 000 nuvarande euro. Dödsboet försattes i konkurs, och största delen av lösöret blev hos borgenärerna. Maria Sibelius blev tvungen att flytta med sina barn till sin mor, prostinnan Katarina Borg (född Haartman), för änkepensionen räckte inte till för att upprätthålla ett eget hem.

Katarina Borg (1812-1892), tonsättarens mormor

Den lille Janne hade livlig fantasi. Han kröp under taffelpianot när hans mor spelade och i sitt sinne förknippade han melodierna med trasmattans färger. Han hittade på historier såväl om sagornas feer som om inbillade eldsvådor i grannhusen. Släktingarna förde Janne på konserter ända sedan han var barn, och från och med fyraårsåldern försökte han ta ut ackord och melodier på pianot.

Somrarna tillbringade familjen hos Jannes farmor Katarina Fredrika Sibelius och faster Evelina Sibelius i Lovisa, där Janne kommenterade sommarkonserternas musik högljutt från publiken. I Lovisa bodde Sibeliernas släktingar, familjen Sucksdorff, och i de musik- och poesikvällar som dessa anordnade satt lille Janne med. "Lovisa var för mig solen och glädjen. Tavastehus var skolstaden, Lovisa var friheten", berättade Sibelius senare.

Ett exempel på Jannes livliga fantasi: illustration till den blivande kompositörens brev till faster Evelina i december 1875.

På hösten 1872 började Janne i Eva Savonius' svenskspråkiga förberedande skola. Pojken väckte uppmärksamhet med sin rastlöshet, och han hamnade ofta att skämmas under lärarinnans kateder. Under dessa år försökte moster Julia lära Janne pianospel på ett mera systematiskt sätt, genom att slå med en ”strumpsticka på fingrarna” efter varje fel ton. Metoden passade inte för Janne som snart nöjde sig med att göra improvisationer och kritisera moster Julias musikelever.

Senast via mosterns undervisning lärde sig Janne ändå att läsa noter. Under de följande åren spelade han efter noter stycken som intresserade honom, både ensam och fyrhändigt med sin storasyster Linda. Linda mindes senare att Janne även komponerade för piano och violin ”redan som ganska liten”.

Janne, vars modersmål var svenska, förflyttades år 1874 till Lucina Hagmans finskspråkiga förberedande skola, eftersom han måste lära sig finska för att komma in i Tavastehus normallyceum. Tavastehus var en för tidpunkten mycket sällsynt finsk stad: där kunde man gå ända till studenten på finska, men inte på svenska.

Jannes bästa skolkamrat blev Walter von Konow från Lahis gård i Sääksmäki socken. Med hjälp av Jannes fantasi improviserade pojkarna med sina kamrater sagospel och bildade en liten barnorkester vars instrument bestod av bl.a. ”trianglar, munspel, lergökar och klockor”. Janne ledde framförandena vid pianot.

"Janne" Sibelius som ung lyceist.

År 1876 sökte Janne till och kom in i Tavastehus finskspråkiga normallyceum. Musiken spelade ingen betydande roll i läroplanen, och Jannes begåvning kom inte helt fram i det lilla som man sjöng på sånglektionerna. Under de första åren var vitsordet i sång åtta.

Sibelius ansågs vara en tankspridd elev, som i marginalerna på sina häften hellre skrev noter än anteckningar från lektionerna. Pojken klarade sig emellertid bra till exempel i matematik och botanik. På sin fritid var Janne en bokmal; han samlade frimärken och växter och strövade i naturen. I tonåren blev han även jägare. Han var också en flitig läsare och beundrade Runeberg som diktare så mycket att han på skaldens grav upplevde att dennes själ tog sin boning i honom.

Johan Ludvig Runeberg (1804-1877)